En person som varit sjuk, varit besatt av onda andar eller varit död och mött Jesus genom den kraftgärning han gjort -- en sådan person är unik i sin kunskap om Jesus. Alla vi andra kan endast prata om Jesus och meditera på Honom. Vi förvandlar emellertid Honom genom att göra så. Vi lämnar Honom helt enkelt.
Därför måste vi återvända till den verkliga kraftpersonen Jesus Kristus. Vi måste läsa Bibeln som den konkreta kraftgärningen från Gud till oss människor genom profeterna, genom änglarna, genom undren och genom de konkreta kroppsliga och andliga processer som är Guds egen historia.
Detta är svårt. Många vill leva med en tankekristendom. Många tror inte ens på kraftgärningar eller demoner. Kvar blir Jesus som ett kontemplativt innehåll. Med goda skäl kan vi kalla detta kraftlös kristendom. Även om kyrkligt engagemang och tillfälliga karismatiska rörelser försöker återvända till en starkare ande, vilket är utmärkt, sjunker vi snart tillbaka i rutin och tankemässig behandling av Jesus.
Vad kan vi göra? Vi vet att uppväckande från döden, utdrivning av demoner och onda andar, heande av kroppsligt eller mentalt sjuka, syndernas förlåtelse i dessa kraftgärningar (inte som en passiv eller teoretisk händelse) är vad Jesus och hans apostlar och hans Kyrka handlar om. Vi ska, som Petrus säger i sitt tredje brev, svara på frågor om vad de kristna tror men kärnan i verksamheten är inte talande utan kraftgärningar.
Hur många av oss kan utföra kraftgärningar? Ytterst få. Vi andra kan leva med kunskapen om Jesus och apostlarna och profeterna som kraftpersoner. Den kunskapen påverkar vårt liv. Så långt är allt gott. Vi bör låta detta räcka alldenstund inte Herren ger dig kraften. Du kan be om kraften. Men ytterst få är utvalda till att praktisera den. Vi andra kan leva i kunskap och bön. Att älska Gud och sin nästa är något vi utför i relation till kraftgärningarna, inte en allmän etisk hållning. Vi har Jesus, profeterna och apostlarna som kraftpersoner i sinnet när vi försöker älska Gud och medmänniskor.
Denna kunskap återfinns idag hos många afrikanska kristna. De har inte transformerat Jesus till ett civiliserat projekt där begrundan och kontemplation och teologisk reflektion utgör kristen verksamhet. De lever med fattigdomen och sjukdomen och söker Jesus i denna situation. De ser Guds kärlek främst som direkt fysisk förändring: att uppväcka döda, att driva ut demoner och hela sjuka. Detta är det andliga för dem. De har inte separerat frälsning från kroppslig och social verksamhet. Befrielse gäller sjukdom, fattigdom, maktlöshet och sorg i ett enda sammanhang. De ser att Bibeln skildrar Guds handlande med människor på just det sättet.
När de kristna kom till Rom förvånades många civiliserade och religiöst aktiva människor över att de kristna kämpade mot så många onda krafter och anropade så många goda krafter. De förstod inte perspektivet. Man kunde iaktta att de kristna var kärleksfulla mot varandra. Men den världsbild de kristna levde i förblev märklig. Detsamma gäller idag. De få verkligt kristna betraktas som vidskepliga. De tror på osynliga makter, goda och onda. Protestantismen betraktar helgonen som vidskepelse och använder inte de kalendrar som anger helgonens dagar. Man ber inte helgonen om hjälp. Man avvisar talet om demoner och onda andar. Man ler lite åt kristna bröder och systrar i Sydamerika eller Afrika eller Asien som ser detta drama med goda och onda andar som cenralt för Jesus Kristus.
Ändå behöver vi återfinna detta perspektiv, detta sätt att leva. Annars stämmer inte Gamla och Nya Testamentet. Vi skulle inte kunna gå med Jesus en enda dag och försöka bibehålla den civiliserade moderna humanismen med kristen grund. Den genomsnittlige biskopen skulle uppleva Herren som en obildad och vild afrikan som tänker vidskepligt och hela tiden är ute för att utföra kraftgärningar. Han skulle upplevas som en karismatiker, potentiellt farlig och någon vi måste hålla ögonen på. Han skulle vara föga kyrklig och svår att lyssna på, ungefär som i Joh. 6.
Den afrikanska kristendomen -- eller den globala söderns kristendom som Philip Jenkins kallar den i novembernumret av First Things, 2006 -- är troligen den som växer snabbast och inom överskådlig tid kommer att påverka kyrkorna i världen. Men sekularismen är en lika stark, om än mer begränsad, kraft och vi kommer att se ett andligt krig pågå. Den verkliga kärleken såsom Jesus praktiserade den, ligger emellertid inom det afrikanska perspektivet.
På St Nicolai dag
