Matteus 10:8

Det är mässa och prästen läser evangeliet för dagen:"Bota sjuka, väck upp döda, rena de leprasjuka och driv ut de onda andarna. Gör allt utan betalning, för också ni har fått det som gåva!"

Sen kommer en lång vältalig predikan om något helt annat, om ödmjukhet, dygder och hur smärtsam ålderdomen kan bli.

Vi har en kultiverad kristendom. För den skicklige moderne och ortodoxe prästen var det tydligen självklart att förbigå hela missionsbefallningen för de 12 med tystnad. Varför? Därför att vi normalt inte ser profeter runt omkring oss som uppväcker döda, botar sjuka och driver ut onda andar. Vi ser det på filmer som mer eller mindre förvanskar kraftgärningarna, får dem att bli konstiga, farliga, oroande eller häftiga i största allmänhet.

Men detta är kärnan i både GT och NT. De ytterligt verksamma processer som Jesus varje dag utför när han går från by till by är precis det han ber sina apostlar att utföra. De ska förkunna att Himmelriket är nära i den alldeles särskilda meningen att leprasjuka blir renade, att onda andar drivs ut och demoner jagas på flykten. Det är inte en moralisk eller metafysisk mening i att Himmelriket är nära. Det är inte en förkunnelse om rena motiv till handlingar eller ödmjukhetens dygd och lycka.

Det krävs en omvändning till en för-kulturell läsning av evangelierna för att detta ska bli tydligt. En ärlighet inför den kärva och kulturellt enkla miljö som hela NT utspelar sig i. Jesus är Guds son i just denna kulturellt enkla mening att han frälser, helar och uppväcker från döden. Det är så Han uppfyller GT och Lagen. För många afrikaner är detta självklart eftersom de lever i mycket liknande omständigheter. Mindre klart då för oss kultiverade troende som gjort substansen i vår kristendom till psykologi och metaysik -- och dygdetik.

En sådan omvändning innebär också en hisnande frihet. Tänk ! Att få se Jesus så som Han verkligen är i evangelierna. Vilken ny förståelse av Paulus teologiska verksamhet ! Det handlar om en konkret frälsning, inte i första hand en finfördelad kultiverad själslig omvändelse. Hela den inre fenomenvärlden ställs nu inför den kraftperson som Jesus är och som apostlarna fortsätter vara.

Kristendom blir i den afrikanska och ursprungliga formen den ständiga konfrontationen med andar och krafter. De kristna är ghostbusters. I varje stund avslöjar våra tillstånd och begär var i andevärlden vi befinner oss. Vi måste rena oss från orena andar, det är något vi vet. Bönen är rening, inte kontemplation på metafysiska teman. Mässan är offer och rening, inte liturgisk plikt eller betalning på en skuld. Det är i frihet och dynamisk helning som kyrkans liturgi ska fungera. Det är i den fysiska omvandlingen från sjuk till frisk, från besatt till fri, från blindhet till seende, som katekes och apologetik ska vara stödjande verksamheter. Annars blir det kultur på distans från Jesus och frälsningens kraft.